Felicia berättar om hur hennes nässelutslag kommit tillbaks efter en tids uppehåll och förklarar hur utslagen påverkat henne psykisk och tvingat henne att bli mer isolerad.
(Ett nytt fönster öppnas)
Jag fick utslag första gången 2011. Kollade upp vad det var och läkaren sa att det aldrig skulle försvinna. Jag bröt ihop totalt. Hade nässelutslag i 1,2 år ungefär, sedan när jag slutade vistas där jag i princip bodde så började utslagen bli bättre, och därefter försvann dom helt. Jag var lycklig att jag kunde röra mig normalt och vara i solen igen. Tror det var av allergi mot alla djuren jag vistades runt med, då det slutade efter jag vistades just där.
Men nu igen, slutet på 2015 började det igen, och jag förstod direkt vad det var. Och nu har jag ändå inte vistats med saker jag är allergisk mot. Bröt ihop totalt då jag inte ville gå igenom samma helvete igen. Låste in mig totalt, gick aldrig ut på dagarna, bara på nätterna. Sket i skolan, och var arbetslös. Haft nässelutslag nu i 6 månader, och det har tagit på psyket rejält nu. Kan inte gå till affärn utan att få utslag, inte ens dammsuga eller gå ner till tvättstugan utan att dom kommer.
Jag är livrädd, att jag ska bli isolerad igen i 1,2 år av mitt liv. Det var ett h*lvete, och jag förlorade så himla mycket. Det kliar så mycket att det gör ont och kliar upp sår på min hud… Önskar mer än allt att nässelutslagen försvinner. Nässelutslag är så fruktansvärt underskattat, det är ett levande h*lvete att ha.
Kommentarer